JpR Factotum

Hej!

Några av er har nog träffat på mig, några av er brukar kalla mig för ”nära döden upplevelse”.

 

Det är lång tid som lärling innan man blir fullvärdig död för människor, jag är inne på mitt 753:e år.

Stordöden säger att jag har något sekel kvar innan jag får bli semestervikarie och nästan 500 år kvar innan jag kommer få helt eget område. Det känns som om stofilen aldrig tänker gå i pension men när man är odödlig som vi så är väl pension något abstrakt. Fast jag tycker Stordöden kan låta andra få chansen och inte vara så fruktansvärt kontrollerande.

 

Det enda jag får ha för tillfället är denna löjliga lilla skära bara för att jag råkade använda lien lite för flitigt under min praktik, men jag ville bara göra ett bra intryck på Stordöden men han blev grinig istället. Jag viftade lite med lien men den var lite starkare än jag tänkt mig, ni har kanske hört om den lilla incidenten. Jag tror ni kallar den för Digerdöden och sen dess har jag inte fått komma nära lien. Ok jag förstår nu att jag behöver inte ta i så mycket men när jag ser hur Stordöden gör liknande och värre saker så varför är mitt misstag så allvarligt?

 

Näradöden är väl inget arbete säger ni, det är det visst annars hade väl jag inte funnits här. Men det finns så mycket som ni inte är medvetna om eller så gör ni allt för att ignorera saker ni inte förstår. Om ni bara visste hur många olika sorters död det finns, Smådjursdöden som har hand om alla smådjur och insekter men Insektsdöden var det ingen som vill heta. Havsdöden har hand om allt i haven och har ovanligt stort ansvar då han har hand om alla sorters djur från plankton till valar och även om alla växter och Havsdöden är den enda döden som har hand om både djur och växter. Sedan finns det en massa flera både nämnbara och onämnbara dödar.

 

Det är bara Stordöden som får ta hand om människorna för ni är så komplicerade varelser och är en av få varelser som vet att ni har en begränsad tid att leva även om de flesta av er försöker förneka det. Stordöden, Näradöden och alla andra dödar är inte våra namn utan våra yrkestitlar men våra riktiga namn vet bara våra föräldrar och personen själv, ja personen för det finns fler odödliga än bara dödar. Dödar är död i plural inte verbet och så var det färdig diskuterat om den saken.

 

Har man föräldrar som odödlig? jamen det är väl självklart någonstans kommer vi också ifrån. Ni undrar kanske att då borde finnas hur många odödliga som helst med det är tydligen styrt med någon typ av universell lag, så att det inte blir för många. jag vet inte så noga, jag är väl ingen jurist.

Den enda sortens död som inte finns, fast det hade varit något, ”Odödlighetsdöden” det hade varit en titel som heter duga.

 

Vad jag fått lära mig så dör inte vi odödliga utan vi tynar bort om vi inte har någon uppgift. Senast jag hörde att någon tynade bort var nog när Dronten dog ut och Drontfjädersamlaren hade inte en arbetsuppgift längre men ville inte ha en annan uppgift heller. Sen har det väl varit några till men ingen som jag brytt mig om.

 

Men varför står jag här och svamlar om vår historia när det var om mitt arbete jag skulle berätta om.

Vi börjar om.

 

Hej det är jag som är Näradöden och några av er har träffat mig. Ska vi vara ärliga har några av er träffat mig fler gånger än vad som är bra för både er och min hälsa. Några av er borde träffat Stordöden istället men det är inte jag som bestämmer det ännu. Några har jag bara träffat en eller två gånger er kommer jag oftast inte ihåg.

 

Jag ser det som min uppgift att ni skall bli ordentligt påminda om att era liv inte är oändliga och vissa av er lär er bättre än andra. Alla som jag varit kontakt med kommer jag få veta hur långa liv ni fick och om mitt besök var till nytta. Det finns studier på att några av er fick längre liv tack vare mig, ni slutade bry er om småsaker som egentligen inte betyder något. Ni började uppskatta varje dag tacksamt och försökte fylla det med saker som gav er glädje och nöjdsamhet.

 

Sen har vi de jag träffar eller träffat ett otaliga gånger men för en del av dem så kan de inte styra det själva. Några har en sjukdom som gör att jag behöver besöka dem ofta, andra tvingas arbeta på osäkert sätt eller andra omständigheter som gör att vi träffas. Jag förstår inte alltid nyttan med att besöka dessa men är tvungen då det ingår i arbetet.

 

Sedan har vi de jag kallar för idioterna som aldrig lär sig eller fattar bättre. Jag menar det kan väl vara hänt att man kör av vägen i 180 km/h en gång men 10 gånger, djävla ärkepucko säger jag bara och inte fattar ni att ni träffat mig heller. NI ÄR INTE ODÖDLIGA, ska det vara så svårt att förstå.

 

Sedan har vi den andra sortens dumhet som jag har svårt att förstå och det är de som ska klättra i berg för att det råkar finnas ett berg som man kan klättra i, inte för att man behöver klättra för att rädda sitt liv. Eller de som kryper in i grottor och sedan kommer nästan inte ut, har ni en aning om vad jobbigt det är för mig. Hade jag varit Stordöden så hade jag kunnat ta mig fram vart jag vill, när i tiden och var som helst i universum men som Näradöden måste jag trycka ihop min kropp och det kan jag lova att det känns allt annat än skönt.

 

Andra som jag ofta träffar på är de typerna som håller på med ”parkour”, se jag blev tvungen att lära mig nytt ord istället för att kalla dem för vad de är IDIOTER. Jag menar vad är det för mening med att hålla på och hoppa mellan höghus, väldigt högt upp. Inte för att jag är höjdrädd men ändå.

 

Flera av idioterna träffar mig och kommer undan med rena förskräckelsen men jag gör mitt bästa för att göra ett bra intryck med förhoppningen att vi inte träffas igen. Andra kommer inte undan utan får med sig ett minne som påminner dem nästan all deras vakna tid att det där var väl dumt gjort.

 

Oj jag gick visst upp i varv men jag stör mig ibland på idioterna och ibland känns det som att de blivit fler den sista tiden.

 

Jag behöver inte oroa mig för att bli sysslolös med så många idioter som finns just nu men hade hellre träffat de som jag träffar någon enstaka gång och faktiskt gör något med sina liv. Det är faktiskt ganska fascinerande att träffa så många som var levande döda tills de träffade mig och efter att de träffat mig hur levande de blivit. När någon som jag besök och förändrat sina liv går bort ger det mig en ganska skön känsla att de fick ut något bra ur livet. Er tid som levande är så otroligt kort jämfört med oss odödliga och så går ni och lever era liv uttråkade. För att citera en av mina idoler som är en fiktiv död från er värld.

 

”Människor gör livet så intressant, vet du att i ett universum som är fullt av underverk, har de lyckats uppfinna att ha tråkigt!

(Döden, Terry Pratchett, Svinvinternatt)

 

Vad vill jag ha sagt med allt det här? Jo detta att får ni ett besök av mig så ta er en funderare på vad som händer i era liv. Ibland kan ni inte påverka det som händer men ni kan ändra er syn på det som händer även om det är jobbigt. Om det är rättvist eller inte när jag kommer på besök är inget som jag styr över, ta det med universum men misstänker att ni kommer inte få så många svar utan det enda svar ni får är det svar ni ger er själva.

 

Vill bara påminna om att ni lever bara en så kort stund så ta till vara på det och hoppas att vi inte syns allt för ofta. Gör det som gör dig glad och känns meningsfullt utan att skada andra medvetet för tyvärr skadar ni människor varandra omedvetet, ibland mentalt och ibland rent fysiskt. Ibland kan du kanske inte påverka omständigheterna men du kan alltid påverka hur du ser på omständigheterna.

Med detta vill jag önska er allt gott och en dag kanske jag blir Stordöden men då finns inte ni som lever just nu kvar för mig att hämta. Allt jag kan hoppas för er är att ni tänker på oss dödar ibland och att när Stordöden kommer att ni har viss förståelse att eran tid är slut.

Adjö.

 

Skrivet av Jari Rajala